måndag 26 september 2011

Grand Final

Shorthanded tillsammans med Erik Juelsson. Foto Mattias Ohlsson
Grand Final - grandiost namn på avslutningsseglingen i WBS - Vikens Båtsällskap. 10 båtar till start, 10 olika båttyper. Bl.a. Scancap 99, Afrodite 101, J80, Express, SY 34 och dessutom en hel uppsättning olika Beneteau båtar. Start från hamnpiren i Viken, ut förbi bottengarnen, runda Svinbådans fyr, tillbaka till hamnen och sen två svängar mot Hornbeck. 5-6-7 m/s, varmt, nästan ingen ström och solsken. För Piano blev hela seglingen en solskenshistoria.
Mot Hornbeck
Erik var med ombord för första gången. Vi gled sakta ifrån fältet på kryssen upp till Svinbådans fyr. Manövrarna sitter ännu inte som dom ska och vi tog det lugnt. Konkurrenterna kom oroväckande nära innan vi fick upp stora spinnakern på första länsen. Det var lite sned bana så andra halvan av racet blev mycket speedsegling. Vi hade näst högst mättal i hela fältet. Piano har SRS 1,21 (mätbrev E4162), dvs 0,02 mer än en standard Hansson 31 (tex Arilds mätbrev E3949). +0,01 för kolfibermasten. SRS regeln är ju hemlig, mest sannolikt är att sista hundradelen beror på att kölvikten är lite högre (bly i nedre delen av kölen fyller förutom bulben också en del av kölfenan).
Lilla spinnakern, 7½ knop brant slör mot mål 
Tidsskillnaden i seglad tid blev ca 6 minuter till andra båt. Då seglar man inte längre i samma vind. Och blir inte heller hindrad av samma lastfartyg. Med lite flax slog vi Scancap 99:an med en knapp minut. Ännu så länge har det handlat om att få en fungerande båt. Vi får se hur det går när en samtränad besättning kommer på plats.

Avslutningskalaset på restaurant Barbord i Vikens hamn blev också grandiost - fast på ett annat sätt.

tisdag 20 september 2011

I det tysta

Vad som sker sker i det tysta. Båten är byggd, masten (efter reparation) åter på plats. Vi har seglat. Får många frågor: "är du nöjd med båten?". Innan kappseglingsresultaten kommer så är det naturligt att folk (jag och andra) håller inne sina funderingar. Det är ingen självklart vacker båt.
Merca?
Ser ut som en modern merca (bil alltså), låg fram, hela formen är svept bakåt uppåt och sen tvärt avhuggen. Knappast dom nästan flushdäckade varianter som kom (och som jag tyckte var förföriskt vackra) för sådär 30 - 40 år sen (det var väl ingen som hade ståhöjd på den tiden?). Ingen sikt över ruffen när man sitter i sittbrunnen. Måste upp på sargen eller flytta ner i lå för att kolla båtar och möjlig risk för kollision. Några skönhetsfel, en del fixade andra blir vinterjobb. Riggen fungerade inte direkt. Omtrimning för att klara ökande vind ska fungera, det har tagit ett tag att nå dit. Framförallt handlar det om att böja masten, men också att förstagssag och fockskotning ska vara rätt. Arild och Anne Heldal (som varit mycket framgångsrika i shorthanded segling och som vann senaste Bohusracet) har seglat sin båt i flera år (och provat många segel) innan de stora framgångarna kom på kappseglingsbanan. Mastkragen är omgjuten med silikon M4644, en mjukt (även om databladet anger att det är hård variant) elastisk fog (polyuretan var för hårt). Inget knarr och hittills har det varit tätt. Härdtid 15 timmar i 23 grader, ½ timme i 70 grader, Gör en bottentätning med skumplast, blanda gjutsilikon, placera i vakum för att få bort luftbubblor, häll ner i en tub till fogpistol och fyll spalten mellan mast och krage. Färdighärdat blir ungefär samma hårdhet som silikon man köper på tub till fogtätning.
I lördags var Henrik (E-type) med ut en sväng och vi provade hårdvindssegling (nästan all kappsegling numera är ju hårdvind). 8 - 9 - 10 m/s. Först lite spinnaker, den lilla flata. Som en gennaker men också hårdvindsspinnaker. Suggbeslaget tvärs masten räcker inte för att hålla ner spinnakerbommen. Får flytta fram suggan eller skaffa traditionellt nedhal i centerlinjen. 8½ knop utan surf. Sen kryss.
Henriks örnblick
Max hem i häckstaget för att krumma masten och för att minska förstagssagget. Problemet med stor krum och styv mast är att den största delen av kraften i häckstaget behövs för att böja masten. Det blir inte så mycket kraft över att sträcka förstaget som man önskar. Detta är segelmakarens dilemma - att anpassa seglen till riggens dynamik och att hitta alla gyllene kompromisser som ger seglen ett så stort vindregister som möjligt. Vad ska man offra för egenskap(er) om man är hänvisad till enbart en fock? Ska man minska kurvan i storens mastlik så att förstaget kan sträckas bättre? Dvs börja med tex rak mast och maxböj kanske 8 cm. Idag börjar vi med 5 cm och böjer ytterligare 10 cm när häckstaget är i botten. Båten seglar stabilt, men varför mer lovgirig på SB halsar?

lördag 10 september 2011

Race

Tredje försöket (första försöket i våras varade 20 min, andra försöket i tisdags - vi bröt efter 4 minuter, det blåste 15 m/s i byarna och jag ville inte riskera seglen), Hamnaköret i Höganäs.En gång i tiden var detta ett samarrangemang mellan Vikens och Höganäs respektive Båtsällskap. Man seglade från hamn till hamn. Inte längre. Sedan många år är det enbart final på säsongens klubbseglingar i HBS. Besättningar till 4 båtar samlades på morgonen, banbeskrivning delades ut. Jaktstart, seglar med SRS 1,21. Lätt lätt lätt vind. I början ingen vind alls. Starten uppskjuten ½ timme. Trodde det var starttid för lättvind, men vi skulle ha starttid för mellanvind. Där rök 5 minuter. Kom iväg efter Toss, en Luffe 37 med mättal 1,23. Expressen valde att inte starta alls, man har många familjeplikter en solig septemberlördag. Efter oss startade Embla, en First 40.7 med SRS 1,33. Som redan har sopat banan med de andra båtarna i HBS klubbseglingar. En bra värdemätare alltså.
Lätt lätt lätt halvvind ut till första märket. Hissade plana spinnakern och föll av. Gled sakta förbi Toss i lä och rundade 6 minuter före Embla. Efter ytterligare drygt en timme kryss var Embla 1½ minut före oss, Kryssen hade gått ganska bra alltså, Mht mättalen så tappade vi knappt 2 minuter på den kryssen. Efter 3½ timmars segling gick vi imål 7 minuter efter Embla. Toss hade brutit, det är inte kul att segla lättvind när beväxtningen av botten har börjat sätta fart.
Shorthanded segling med Jörgen Larsson
Det blev ett härligt race. Provade båda spinnakrarna. Två båtar - visst är det lite fattigt, men det blev ändå en bekräftelse på att det är fart i båten. I Viken fortsätter säsongen två veckor till. Dags att flytta över båten. Till nästa år får jag skaffa DH mätbrev, med det förlängs säsongen ytterligare 4 veckor med seglingar på danska sidan.

lördag 3 september 2011

Polyuretangjutning? Del 2

Frågetecknet i rubriken beror på att polyuretangjutning i ett avseende inte var så bra ide för PIANO.

Liten resume: I våras fyllde jag spalten mellan mastkragen och masten med gjutpolyuretan. Lättflytande och härdar snabbt (inom en halvtimme). Gjutpolyuretan är mer hård än elastiskt, knappast samma känsla som de nitrilgummiklotsar man använde på den gamla goda tiden. Med hjälp av ett tunt lager silikon på gjutningens ovansida blev det tätt. Men det knarrade mycket vid segling i vågor, även om tie-rodden spändes hårt. Rörelsen mellan mast och däck var uppskattningsvis någon tiondels mm, man kände rörelsen tydligt gm att lägga pekfingret mellan mast och däck på undersidan. Polyuretanhylsan var ca 40 mm hög. Den hindrade effektivt möjligheten att ändra mastlutningen i däck (för att kunna ställa in rätt förkrum). Det blev bättre när Matts högg bort lite mer halva höjden underifrån (mha ett smalt stämjärn). Hylsan följde förstås med upp när vi lyfte masten, men inte alls lika enkelt som att dra ur en champagnekork. Och föll i fyra bitar. Engångsbruk alltså.

Polyuretangjutning fungerar troligen bra om masten inte ska vara rörlig (böjas framåt/bakåt) i däck. Men för PIANO fungerade det inte. Jag måste här poängtera att jag inte har använt Spartite produkten, utan köpte en - vad jag trodde vara - likvärdig produkt. Jag ifrågasätter alltså inte Spartite. Utan konstaterar att den produkt jag valde innebar en dålig lösning för mig.

Varför håller jag på och gjuter igen spalten med olika typer av gjutplast? Varför kan jag inte bete mig som vanligt folk och använda en gummiduk och två stora slangklämmor? Svaret är enkelt. Avståndet mellan bom och rufftak är bara 85 cm. Det innebär att avståndet mellan halshorn mastens kickfäste blir litet. För att minska krafterna i kicken så mycket som möjligt har jag placerat kickfästet alldeles ovan mastkragen - det finns inte plats för någon gummidukslösning.

Spridarfästen är byggda med gjutpolyuretan, som gjutits utanpå böjda (spridarna är svepta 24 grader) genomgående fastplastade Al-balkar. Där blev det perfekt, hårt och hållfast.

torsdag 1 september 2011

Walkin' again

Storseglet är skuret för en mast med 5 cm förkrum och 15 cm maxkrum. Det var svårt att få till detta. Väl tillbaka i Höganäs började jag undersöka vad som var möjligt när det gäller mastböjning. Började med att flytta tillbaka mastfoten några cm. Masten var ju rejält förankrad i däck pga polyuretangjutningen. Det knarrade i däcket när masten böjdes (pga rörelser mellan mast och den gjutna hylsan). Spände topp vanten till ca 6000 N vardera med ganska lösa mellan och undervant. Jodå, det blev både förkrum och rena rama pilbågen när häckstaget spändes till max.
Ca 20 cm mastkrum (pilhöjd)
Dags att segla. Som tur var provade vi först i ganska lungt väder. Hissade storseglet när vi hängde i stolpen. En sista granskning upp mot storseglet. Stor kris, travarna var loss. Hela nedre likränneskenan hade lossat från masten. Ner med seglet, ta hand om segel och al-skena. Inget trasigt, skenan intakt. Vad hade hänt? Plockade ner masten, vandrade 3 km till Dragans verkstad och inspekterade.
Skenans övre ände, ca 50 mm brott i limfogen mellan eloxering och lim (i bildens nedre del). I bildens överkant ser man brottet genom eloxeringsskiktet.
Brott genom eloxering. Det sneda tvärgående mönstret visar troligen ett sakta växande brott. Avståndet mellan tvärgående refflor stämmer väl överens med glappet mellan övre och nedre skenan.
Brott genom eloxeringen är ett  bra betyg. Limfogen är tillräckligt stark!
Tog fram vakumpumpen, kontaktade ABIC som skickade material för vakumsugning.
En liten söt vakumpump för drygt 2 000 SEK. Vanlig transparent armerad sugslang fungerar perfekt.
Maskeringstejp som skydd på alla ytor som ska hållas rena. Matta som suger upp överskottslim kom i paketet från ABIC. Tryckte fast butylband (ABIC kallar det tätningstejp) runt hela limningen, klippte en remsa ur den mjuka plastfilmen som lock till vakumpaketet.
Först tätade vi rännan med paraffin från ett värmeljus. Men det läckte lite. Bäst var att fylla rännan med en bit av butylbandet.

Sugledningens ände är omlindad med filt, som hindrar att plasten sätter igen slangen. En bit butylband runt slangen ger en perfekt tätning.
Varför lossade rännan överhuvudtaget? Sannolikt i samband med överböjningen av masten i kombination med att likrännans övre och undre del (6 meter vardera) inte var ordentligt förankrade i varandra. Jag diskuterade förankringen av likrännan med CST innan limningen gjordes. Dom uppgav att det var helt OK att bara ha extraförstärkningar i vardera ändan på likrännan. Jag tänkte hela tiden bara belastning från travarna, dvs rakt ut. Men det var skjuvningen i limfogen då masten böjdes som sannolikt var orsaken till att rännan lossnade. När masten böjs blir baksidan kortare och framsidan längre. Räknar man på detta så kommer man fram till att vardera Al-skenan måste tryckas ihop ca 3 mm och för detta krävs en kraft på ca 3500N. Kraften ska överföras via limfogen från kolfibermasten till Al-skenan på en mycket kort längd. Skjuvspänningskoncentrationen blir stor och fogen överbelastas och brister. Den nedre skenans nedre ände och den övre skenans övre ände var väl förankrade men inte skarven. Där var det ett ca 0,5 mm avstånd och skjuvbrottet snart ett faktum. Jag misstänker att det inte är första gången detta händer CST eller andra kolfibermaster med limmade Al-skenor. CST's nuvarande profilprogram har integrerade likrännor, så nu är det problemet borta för deras del. En inspektion av övre skenan indikerade att limfogen där var intakt. Förhoppningsvis har den delvis lossade nedre skenan gett tillräckligt stöd åt den övre för att undvika skjuvbrott.
Skarven mellan skenorna och den nedre änden förstärkte jag ordentligt genom att laminera med kolfiber. Vakumsögs separat.
Toppskäddan fick också en ordentlig översyn och jag passade på att förlänga spridarna för att på det sättet minska sagget i förstaget.
En vecka senare. Walking again
 Matts och jag mastade båten idag. Snart segling igen.