En liten paus

Färdigställandet av båten tar mycket tid. Men inte så många resultat att visa upp. Det handlar om småfix inför sprutmålning, fintrimning av kölprofilen (det är gott att stå inne i en varm och välutrustad verkstad med perfekt arbetshöjd). Relingen har krävt mycket tid, i orginal har Hansson 31 en relingslist i Al. Efter att vi fixade relingslinjen har båten teaklist istället. Och då modifierades också det smala skarndäcket. Puh! en massa idiotjobb helt enkelt. Hade man gjort allt från början en gång till hade tidsåtgången blivit en tredjedel. Nu kan vi det här (är det någon som har en Hansson 31 som ska fixas?). Lämnar stan ett tag, lämnar kolfibervärlden en kort sekund. Tar en paus från Piano alltså! När jag återvänder har säkert våren kommit. Dragan jobbar vidare, vanten och motorn på plats när jag kommer tillbaka och simsalabim hoppas jag projektet hoppat fram ett långt steg. Sålänge bjuder jag på lite drömmar med Kattegatt i fjärran.

Spinnakerspill från Henrik, en strandad sönderslagen eka, seglar alltid SB halsar



Kattegatt därborta, öppet vatten och ingen snö, men isande kallt. Ski-yachting om två veckor!

 

Klinkbyggd och lite gisten.

Hör av mig framåt mars!

Inside - Carbon fibre boom. Part 2

Inlimmad förstärkningshylsa för kickbeslag

Dags för förstärkning av bommen. Tre innerrör ska limmas in: i båda änder och vid kickbeslagets fäste. Med i leveransen från CST kom 1 meter kolfiberrör som passade precis inuti bomprofilen.

Ritning för kapning

Vinkelslip med diamantklinga

Hylsor som ska skjutas in i bommen snedfasas på utsidan för att limmet ska glida in i spalten (istället för att skrapas framför).
Förstärkning för kickbeslag ska limmas in 1,245 m från halshornsänden. Borra ett 10 mm hål ungefär mitt i hylsplaceringen.

Kolfiber flikar lätt, rensa ordentligt så att inga kolfiberstrån är ivägen vid limfyllning.

Lagom mycket epoxilim

Limmet måste vara ganska lättflytande för att den här metoden ska fungera. Lamineringsepoxi blandat med mikroballonger rinner bra även med hög halt mikroballonger. Lite mikrofibrer ger en lagom tixotrop verkan.
Innerhylsan skjuts på plats samtidigt som bommen roteras för att limmet ska spridas runtom. Tejpa igen hålet först!
Ändförstärkningarna är enklare. Använder inte mikroballonger, enbart fiberfyllning och ett tjockflytande lim.

Totalt 6 mm väggtjocklek.

In med armen och torka rent från lim (uthalstaljan ska löpa fritt).

Inuti en kolfiberbom

Tunga dagar

En del dagar ser jag tydligt hjälteglorian över alla självbyggare som verkligen genomförde sina projekt. Och - även om jag inte själv plastat skrovet - förstår hur mycket jobb det handlar om. Den flytande båt som låg i Höganäs hamn i höstas var inte alls den nästan färdiga båt man skulle kunna tro.
Tusen saker är genomförda, tusen fix återstår. Allt ska bli rätt, inga kompromisser som innebär att prestanda påverkas. Jo, föresten, PBO rigg får vänta, Det blir Dyform vant och stag (iår iallafall).
Här följer en liten kavalkad av grejer på gång.

Ritning till bombeslaget vid halshornet (ritad direkt på glasfiber/epoxi plattan). Rektanglar visar var distansbitar (15 mm divinycell) skall limmas in. Blocktrissor till (nedifrån) uthal, rev 1 och rev 2.

Båda plattpaketen ihoplimmade

I orginal har Hansson 31 masten på däck. Men jag har valt genomgående mast, vilket betyder att däcket är modifierat vid mastkragen. Seldens mastkrage för Al master klämmer masten mellan plastklotsar i fram- och bakkant. Kolfibermasten behöver stöd runtom. Man kan använda en standard Selden krage och polyuretangjuta mellan beslaget och masten - som Journeyman. På den ändå ganska smäckra Hansson 31:an tyckte jag att Seldenbeslaget blev lite klumpigt och - inspirerad av Spartite reklamen - fick Johan på Höganäs Plåtslageri göra en krage i rostfritt.

Plastytan är avpassad för Seldenbeslaget. Fästöglor för brytblock monteras i hålen efter behov.

Finjusteringar pågår hela tiden. Kölens anslutning till skrovet och rodrets anliggning - spalten ska vara minimal

Dragans finlir

Har äntligen hittat en sprutlackeringsverkstad - för långtradare. Högkonjunkturen innebär full beläggning - får nöja mig med att vara standby och snabbflytta båten när dom får en lucka i produktionen nån helg.

Till E-lådans lov!

Bilden från lunne.se

På båtmässan finns en pärla - en sprillans ny E-låda (med kolfiberrigg). Minnena sveper över mig igen. För många år sen letade min bror Gustaf B efter en E-kanot, vi hade tröttnat på lågbudgetlikkistan typ gammal halvrutten skärgårdskryssare. En lumparkompis hade en E-låda till salu, E 178, ritad av Per Lawner, SM vinnare i mitten på 50-talet, den första planande E-kanoten. Bror min backade, den var för extrem i hans smak - och köpte senare en traditionell Tore Holm (?) ritad E-låda (som han förstås helrenoverade). Jag (som inte alls letade E-kanot) föll pladask för Lawnerlådan, denna kombination av kraft, skönhet och hantverksglädje.  Byggd i Abachi, dukad förstås, låg (måste sträcka på fötterna för att kunna vända sig när man sov i båten), men allt för semestersegling fanns ombord. Totalt omfattade familjens flotta tre segelkanoter: våra två E-lådor och en D-låda som min bror Lars B skaffade några år senare. Lawnerlådan hade kanotrigg (stor och mesan), fick tag på ett begagnat finnjollesegel och sydde själv mesan. Seglade som jag ville i åttor runt mina bröder. Men fartmässigt hade utvecklingen sprungit ifrån även den ganska tunga Lawnerlådan då segelkanoterna några år tidigare hade börjat byggdes i plywood som innebar mycket lättare båtar. Sittbrunnssäck var ett måste, undanvindarna vingliga och det blev många omkullseglingar med full semesterutrustning.

Min brors E-låda. Mycket stabil, dom seglade aldrig omkull. Bilden tagen för väldigt längesen!

Byggde aldrig om Lawnerlådan - man rör inte en sån raritet! Vet någon vad som sedan hände med E 178?

Build yourself a carbon fiber boom, Part 1

Dags för bommen! Aluminium eller kolfiber eller? Viktsminskningen med kolfiber jämfört med Al är ganska liten, man minskar vikten till ungefär hälften. Dessutom är det vikt som är långt ner och därför påverkas krängningen väldigt lite. Den stora fördelen med kolfiberbom är väl att smällen blir lättare om man står ivägen vid gipp(?). Skämt åsido, många kolfiberriggar har Al-bom och Al spridare. Dom finns i svart utförande och då ser det ju iallafall fräsigt ut. En rundringning till riggtillverkare i Sverige gav dock ett ganska negativt besked - visst kunde jag köpa 3,8 m bomsektion och lite beslag men prisskillnaden mellan att köpa Al bommen (det visade sig att alla offererade samma profil f.ö.) i delar kostade lika mycket som att köpa delar till kolfiberbom. Jag kunde förstås köpa en helt färdig bom (för ungefär samma pris) men ändbeslagen är stora och klumpiga, dom ville jag undvika. Dessutom ville jag bygga så mycket som möjligt i kolfiber - det snackas och skrivs så himla mycket om hur saliggörande kolfiber är så jag ville helt enkelt testa! Dessutom är det komplicerade hantverket en spännande sysselsättning. Man ska vara säker på sin sak när man står där med en färdiglimmad skitdyr mast och ska borra hål för beslag.
Alltså: Tid att bygga kolfiberbom! Detta kommer att bli en detaljerad beskrivning över hur bommen byggdes. Det är mitt sätt att bygga bommen - jag har ingen omfattande utrustning för mekanisk bearbetning och har inte heller använt vacuum-bagging (mha vacuum trycksätta laminatet så att onödig epoxi pressas ut samtidigt som armeringen binds fast till underlaget), Bommen är 3,8 m lång och ingick i det riggpaket (kursiverad blå text är klickbar) jag importerade från Australien. Bommens höjdinnermått är 134 mm, dvs en storlek mindre än mastprofilen.
Den här första delen av beskrivningen visar vad som behövs.
Börja med att skaffa en bomprofil och gärna en innerhylsa som passar i profilen för att förstärka ändar och runt kickfästet.

Bomprofil t.h. och innerhylsa t.v. Bommen är lackad med transparent epoxigelcoat och delvis slipad. Man behöver bygga upp ytskiktet för att kunna få fram en slät hård och blank finish. Hylsan är helt obearbetad.

Bommen ska ha uthal, 2 rev och kickfäste. Satsar på tvålinsrev, dvs både halshorn och skothorn justeras var för sig vid revning. Halshornsbeslaget och ändbeslaget byggs med vardera två 5 mm tjocka glas/epoxi plattor som skärs ur en stor färdigköpt skiva.

4 st plattor i epoxi/4-axliga glasmattor. Ovanpå platttorna ligger "IKEA muttrar", dvs specialbeställda syrafasta stålpinnar med tvärgående gängade hål (finns inte färdiga - framförallt inte på IKEA), perfekta för att sammanfoga skiv(sandwich)paket mot en yta.

Några bitar 15 mm divinycell behövs för att hålla distansen när plattorna limmas ihop. 3 blockskivor behövs i bakände och 3 st vid halshornet. 13 mm tjocka trissor med hål för 10 mm axel.  3 st med diameter 26 mm och en vardera med 45, 57 och 70 mm diameter.

Trissor och riggbult.

Konstruktionen med IKEA muttermontering tillåter att trisspaketen i vardera ändan är demonterbara. Det innebär att inga hål behöver göras genom bomprofilen för att kunna inspektera och serva trissor och riggbultar. Enda utstickande beslaget är kickfästet.

Kickfästet är uppbyggt i princip pss som nosbeslaget för förstaget, dvs en längskapad del av ett rör inuti bomprofilen, som popnitas (nosbeslaget skruvas) fast utifrån. Plåten med hål för att fästa rodkicken är svetsad till den utskurna rördelen och sticker ut genom en spårslits i bomprofilens underkant. Profilen försvagas förstås pga spårslitsen, dessutom i det mest påkända området. Detta kompenseras mer än väl av att en bit innerhylsa limmas fast där som förstärkning. Totala väggtjockleken blir lokalt 6 mm.

Bomkickbeslag. 10 mm hål, 8 mm tjockt. 25 mm radie passar mot insidan av innerhylsans undersida.

Bygget fortgår. Fortsättning följer! Stay tuned.